Härom dagen när jag kom hem från jobbet och det var strålande sol satt en skata utan för mitt hus och sjöng sin vår sång. Det kom mig att tänka på min älskling som nu är borta. Smulan, min första katt, satt ofta i fönstret och titta ut och varje gång hon såg en fågel kraxade hon som en kråka. Jo det är sant.. hon verkligen kraxa. Och det spela ingen roll om det var en kråka eller en blåmes hon såg. Kraxa gjorde hon när hon såg den.

Tråkigt att du blev sjuk och vi avliva dig. Saknar dig gumman!