Jag är förvirrad
Vi har båda kommit överens om att vi ska vara vänner och umgås som detta, men det funkar inte tycker jag. Samtidigt som jag förstår att det kanske inte känns bra att träffa mig lika ofta som andra vänner. Men lite mer än en gång varannan vecka. Men inte kan jag ju bestämma det. Skulle jag få välja skulle jag träffa honom varje dag.
Men i alla fall, tillbaka till samtalet där han sa att han ville klippa kontakten med mig. LIte senare i samma samtal sa han att det finns två alternativ:
Alt. 1 Vi klipper helt och hållet kontakten och han flyttar från Åland så fort han hittar jobb och bostad, vilket kan ta länge
Alt. 2 Vi gör ett nytt gör ett nytt försök och tar det super långsamt.
Jag vill inte att han flyttar han är ändå en mycket god vän till mig. Jag skulle gärna ta alternativ 2. För det känns inte som om jag fungerar fullt ut utan honom (fast det kan ju bara vara tillfälligt) Jag har inte fått nåt svar av vad han tycker men jag får väl pressa honom, men det vill jag inte heller. Helst skulle han få komma till mig och säga vad han tycker och om det skulle bli alternativ två tycker jag han skulle visa det ordentligt sen. Hur vet jag inte, men bara så jag förstår att jag är den han vill ha.
Jag bara ältar och ältar, men vad kan man annat göra när man har ett brustet hjärtat som vill ha svar på olika funderingar.
Jag säger samma sak till dig som Lynn sa till mig om Linda:
"Känner du att han sårar dig gång på gång på gång så är det bättre att bryta banden så tidigt som möjligt eller under en period då du är arg på honom än att låta känslorna ta över igen."
Det var inte ordagrant så hon sa men på ett ungefär...
Gör han dig glad så är det väl dags att prova alternativ två men jag fattar inte varför han skulle ha rätten att vara svartsjuk vare sig ni är tillsammans eller inte? Litar man på sin partner ska den kunna umgås med vänner hur mycket den vill typ. Visst ska man inte vara med vänner 90% av tiden och 10% med sin partner men man ska inte känna det som om man är i ett fängelse heller. Tillit är A och O i ett förhållande och då ska man kunna umgås med vem som helst.
Du verkar ju knappast vara den som hånglar runt med vem som helst, när som helst och av vilka skäl som helst så att säga. Så jag förstår inte vad han är rädd för?
Min åsikt är att han ska jobba med sin svartsjuka och ingenting annat. Jag undrar vad det är som gör honom så paranoid? Om det är nåt som spökar från uppväxten eller ett tidigare förhållande?
Tar tid att komma över kärleken.
Någon sa till mig en gång att man aldrig kan komma över ett brustet hjärta. Man kan bara lära sig att leva med det.
