Idag ville min gode vän Tommy att det var dags för ett inlägg i bloggen efter som det varit rätt öde här från min sida. Men utan inspiration gav han mig en lite utamning. Han bad mig skriva en blogg som startar med att handla om julen sen över gå att handla om ost, andra världskriget och sen avsluta på temat träsko. Och detta är resultatet.

Julen står snart och knackar på dörren. Bara november (och lite oktober) kvar och sen har vi advent, Lucia och självaste julafton kommer därefter. Och innan dess ska det göras en massa.

Julen har alltid varit en familjehögtid för mig. Släkten samlas och äter gott i ett mysigt pyntat hem. Man ser på Kalle Anka och sen börjar den lååånga vänta på tomten och alla eventuella julklappar. Men nu på senare tid har man börjat känna mer och mer stress inför denna stora högtid. Det ska städas och pyntas hemma. Julklappar till släkten och de närmsta vänner ska handlas. Och på samma gång ska man hinna jobba så att man har pengar till att köpa några julklappar och eventuellt nytt julpynt.

Det har nog med åldern att göra. När man var yngre behövde man ju inte tänka på att städa, för det gör mamma. Julklappar ordnade mamma med. Man hade inget att tänka på att man måste göra. Man behövde bara vänta på att tomten ska komma.

Men det är super mysigt att sitta med nära och kära och äta ett underbart julbord med skinka, prinskorv, köttbullar, sillsallad och en massa andra godsaker. Juldofter som pepparkakor, glögg och apelsiner med nejlikor. Åh, vad jag längtar dit!

Men underbart är kort, alldeles för kort för strax har den börjat så är den slut men då står nyår på lut.

Med smällare, champagne, goda vänner och ännu mera god mat är det också en trevlig högtid. Tre rätters middag med de godaste vännerna ofta då fint klädda med lång klänning och kostym. Vid tolv är man ute i kylan och kollar på färggranna, sprakande, smällande raketer och skålar i champagne. Väl inne igen står ostbrickan och väntar på sällskapet.

På denna finner man ju en massa godsaker; vindruvor, äppel, ett par andra sorters frukt och flera olika sorters ost. Blåmögelost, brie, pepparost med mera. En del som jag gillar och andra som jag inte ens skulle smaka på.

Till den sist nämnda kategorin hör blå mögelosten. Jag har noll förståelse för folk som vill äta nåt som luktar strumpor som varit instängda en hel dag i ett par täta kängor. Usch, blotta tanken på det får mig att må illa.

Dock finns det en del ostar jag mer än gärna stoppar i munnen. Brie har jag börjat tycka om. Tack vare mina kära vänner som var hit på ost kväll för ett tag sen. Färskostar med olika smaker går in det med utan nåt större bekymmer. Babybel osten kan jag bara äta hur mycket som helst av. Ostar som är tillverkad av Ålands eget mejeri ÅCA är något som alla borde testa. Mums.

Förr lagade man sin egen ost av mjölken man fick av sin egen ko, som man sedan slaktade för att få mycket kött. Nu undrar jag hur många kor som dog under andra världskriget för att ge mat åt alla soldater (tyska som franska och alla andra) som var med och slogs för det de trodde på? Det borde ha varit en del med tanke på att det var många män som gav sitt liv för sitt land och ännu fler som blev skadade men överlevde. Men även kvinnor och barn blev tyvärr oskyldigt dödade.

Dessa skor sprang man jämt med förr i tiden. Man hade dem både till vardag och fest. Vardagsskon var neutral till färgen och var slitna eftersom man bar dem över allt; i lagården, i skogen, på ängen, ja överallt. Festskon däremot hade granna färger och bar endast till folkdräkten när man skulle på fest.

Barn som sprang över ängar med träskor på fötterna och lekte tagare eller burken är sparkad. Eller så jagade de hunden som tagit deras träsko och tuggat sönder den. Det kan vara en träsko som deras farfar hade lagat en höstkväll och gett dem i julklapp.

Själv har jag haft några par träskor. Ett par vita minns jag bäst, men det var nog för att jag använde dom mest och så har jag haft ett par rosa och ett par ljusblå. Men vad jag inte förstår hur jag kunde tycka om att gå runt i ett par träskor. Man får ju inte annat än ont i fötterna. Men det kanske bara jag som lider av det. Men man kommer ändå ifrån hur praktiska de är. Man får dem snabbt på fötterna om man ska gå ut med sopor eller gå efter posten. Så jag måste nog ge träskon en liten hyllning. För vad vore Holland utan sina vackra träskor?