...varför jag blev kär i dig. Det är en svår fråga att besvara men jag ska göra ett försök. Inte för att jag vet om du läser min blogg eller ej. Men hela världen får nu veta varför du är den jag älskar.

Vi träffades för ungeför tio år sen på gymnasiet när vi båda gick samma program. Du gick en klass under mig och du var enligt mig och mina vänner en jobbigt person som jämt skulle vara och snoka på vad vi gjorde. Alla tyckte det var jobbigt att du bara dök upp och la dig i.

Men när jag efter ett tag började prata med dig ingåg jag snabbt att du var både rolig och trevlig. Så jag pratade mer och mer med dig och fatta tycke för dig snabbt. Minns inte rikigt hur snabbt vi blev mycket goda vänner men jag har för mig att det inte tog länge. Du blev en vän som alltid fanns där, en man kunde lita på.  Du tyckte om mig för dig jag var och accepterade att jag inte är som alla andra. Vi hade mycket roligt ihop och stod varandra väldigt nära, vi prata om allt eller så skrev vi brev eller mail till varandra. Du var en sån där underbar vän alla borde ha. Vi var bästa vänner eller kanske vi var mer än det då?! Det var i vilket fall lätt att prata med dig och du fick mig att må bra och skratta.

Olika omständigheter gjorde att vi tyvärr tappa kontakten. Men du fanns alltid i mina tankar och jag saknade en vän att kunna sitta och prata med om allt. Hade ingen då. Eller jo visst fanns det folk jag kunde prata med men ingen som du. Dock sågs vi ibland när vi möttes på stan och så men det var sällan mer än ett hej. Bara ibland stanna vi till och småprata. Det var alltid kul att se dig. Jag kom i mina tankar tillbaka till vår tid som vänner och som jag sakna den.

Du gifte dig och fick barn och jag var glad för din skulle. Önskade bara att jag hade varit för att gratta dig till båda delar.

Tiden gick, du föll i glömska och mitt liv gick vidare och jag började jobba på punkten. Där kommer du in en dag för att handla. Minh första tanke var, oj det var länge sen man såg honom. Jag blev glad av att se dig. Vi började små prata först bara ytligt och ju mer tiden gick desto mer prata vi med varandra om allt möjligt. 

När du senare bjöd mig på middag och film blev jag super glad. Nu har jag möjlighet att få tillbaka min goda vän. Och vi prata på som förr i tiden. I alla fall kändes det som om vi fick bra kontakt igen. Vi umgicks mer och mer och prata en massa. Jg upptäckte att du fortfarande var samma underbara person jag träffade för 10 år sen. Och känslor jag begravt kom upp till ytan igen. Jag blev kär i dig. Vet inte exakt vad det var. Men kär blev jag.

Jag föll för hela dig eller mina känslor för dig växte sakta fram. Du är omtänksam, snäll och rolig. Du är en underbar vän som ställer upp och en toppen  pappa, som gör allt för din dotter. Du gör som du vill utan att bry dig om vad andra tycker. Men samtidgt accepterar du att folks åsikter trots att dom inte håller med dig. Du accpeterar andra som dom är och vill inte ändra på någons sätt eller så.

Det är svårt att säga varför jag är kär i dig. Kan bara säga att jag älskar dig för den du är. Du är den jag drömmer om att dela livet och allt som kommer med. Vill inte sätta nån press på dig nu. Ta den tid du behöver för att bestämma dig för hur du känns och vill. Jag finns här...

David... jag älskar dig!